Ingenting och ingenstans

Jag är rastlös. Det finns ingenting att göra och ingenstans att vara. När det sover folk i vardagsrummet framstår lägenheten plötsligt som väldigt liten. Rastlösheten kan också bero på ett alldeles för stort intag av the L-word de senaste dagarna. Mitt huvud känns som deg. Dessutom har jag lyckats få russin i hela vår nya soffa. Anna tycker inte om russin. Inte ens torra.

Det blir nog regn snart.
/H

Dessa tåg..

Anna är inte hemma, Brand låg och lät hela natten i vår nya soffa som tar upp halva mitt rum och jag har precis hunnit packa upp bara så att jag kan packa igen. Dessutom är det fortfarande ljust ute. Väldigt ljust. Imorgon är det nattågshelvetet igen. Av ren vana bokade jag sittplats, trots att Röda Korset betalar. Vårens goda gärning, minst.

/H

Tågpriser och galet lång väntetid.

Blir fruktansvärt irriterad över hur makalöst dyrt det är att åka tåg. När vi blir presidenter är det det första jag ska ändra på, så det så! 

Sen är det väldigt dåligt att augusti ligger så långt bort i tiden. När jag vill något, vill jag att det ska ske nu. Nu. Liksom. Men måste vänta. Det är helt absurd sommarvärmebölja i Skåne, 28 grader och jag orkar inte göra något alls just bara därför.

Men hoppas Helly har det gott på semestern och mer att äta än en ynka banan. När vi båda är på plats i Umeå igen blir det dumlebak. Alla inbjudna, ofcourse! :)

//A

Fel födelsedagar

Anna är borta och här sitter jag helt övergiven kvar i Norrland. Dessutom fyller vi båda år fel tid på året, vad är det för nytta att fylla år precis efter jul? Då hinner man ju inte komma på nya saker att önska sig..

Idag har här varit varmt, alltså tolv grader eller vad som nu räknas som värme. Jag hade på mig alldeles för lite kläder och kommer säkert att bli väldigt förkyld i Kroatien. Som jag ska flyga till och slutligen trycka på den där knappen som ytterligare snabbar på jordens totala undergång.

Hagel.

Okej. Jag vet att jag bor i norrland.
Men det ska verkligen inte snöa och hagla i maj även om det är norrland det gäller. Visst kan det vara faschinerande de första gångerna när det liksom snöar och är soligt på samma gång. Men när det haglar en halvtimme i streck samtidigt som de tunga gråa molnen hotar att ödelägga mina dagsplaner (som i princip går ut på att inte ligga hemma och snörvla och tycka synd om mig själv) är det inte roligt. Inte ens lite. Och ingen är här och håller sällskap. Helly har ju äntligen kommit tillbaka från 08ornas land men jobbet stal henne direkt. Inte ens Brand är här och pratar med mig.

En vanlig syn hos Albertina #1

Albertina i ett nötskal.

Nattåg och nötpastej

Då var man tillbaka i Ume igen. Det känns som om jag har varit vaken i tre dygn. Natten till lördag blev det fyra timmars orolig sömn med tankar om Vegovision snurrandes i huvudet, natten till söndag på tåg till Stockholm och natten till idag på tåget hem. Jag börjar jobba om tre och en halv timme och eventuellt ska en TV4-intervju också klämmas in däremellan. Jag vill som desperat sjukskriva mig till jobb och bara krascha i sängen men det går ju inte om jag har varit med på tv tidigare på dagen. Och jag vet ju inte om intervjun blir av så jag kan inte sjukanmäla mig än.

Hela kollektivet sover, ingen är vaken och vill leka med mig. Dessutom är nötpastejen snart slut.

H

Utmattad.

Jag är egentligen alldeles för utmattad för att över huvud taget orka tänka på att klaga på allt vi har att klaga på.
Typ som att Helena inte får sova i säng på tre nätter, hurra för nattåg och sittvagn.

Som att jag aldrig inser mina egna begränsningar och utmanar min fysiska hälsa tills den inte längre kan kallas hälsa. Nu kommer jag tvingas ligga sjuk hela denna veckan också varpå jag kommer pressa mig att vara aktiv under helgen och därmed tvingas ligga sjuk även veckan efter det medans jag är på besök i Skåneland.

Och såklart för att jag måste låtsas gilla läget även om jag helst av allt skulle vilja skrika rakt ut att jag inte gör det, att jag inte vill eller i alla fall inte vill veta och allra minst vill ha det kastat i ansiktet, skrivet på väggen eller gnuggat i såren. Känslomässigt självdestruktiv, helt enkelt.

Dessutom tänker vi klaga på att vi inte kan klaga på allt vi vill klaga på av rent praktiska orsaker. Med andra ord har vi betydligt mer att klaga på än det som skrivs här.


Gästklagare.

Kära läsare, vi har dagen till ära en gästklagare - Malte, som klagar på att batterierna i mobilen är slut. Tydligen väldigt dåligt när det tar slut mitt i ett samtal.

Kinesiska små monster

Gårdagen bjöd på fortune cookie bakande i oändlighet. 21 plåtar, 200 kakor och brännskadade fingrar blev resultatet. Malte blev retade hela kvällen på grund av hans oförmåga att föra fram ironi. Eller rättare sagt, min och Annas oförmåga att förstå att alla komplimanger inte måste vara ironi. Dessutom har han en jobbig ringsignal.

Brand var även med och livade upp kvällen genom att lägga sig på Annas dator och totalt ändra alla inställningar. Nu kommer han säkert att sätta sig i skålen med de väldigt sköra kakorna.


/Helly

05.30

Dag två på mitt nya jobb har nyss passerat. Till min stora glädje har jag nu lyckats fixa ett omklädningsrum och slipper byta om bakom ett draperi. Omklädningsrummet ligger dock längst bort i hela jäkla sjukhuset så trots att jag numera inte börjar förrän 7 på morgonen, alltså en kvar senare än innan, så måste jag gå upp tidigare för att hinna springa ända dit. Slut snoozat för min del alltså.

/Helena

Värdelöst internet.

Att ha internet via telefonjacket kan ju vara en till synes bra uppfinning. Men inte i vårt fall.

För att kunna komma ut på internet måste såklart modemet vara anslutet till telefonjacket. När det är det brusar det i telefonerna varpå våra kära sambos går och drar ur kontakten till modemet. Våra sambos älskar telefon, vi älskar internet. En väldigt påfrestande konflikt för två internetnördar.



Ett försök att bli norrlänning

I ett försök att smälta in i Norrland har jag ju börjat ta mig an uttryck såsom he, jo och ovärt. Idag har jag speciellt jobbat på den där inandingen som betyder ja/jo. Man bli väldigt torr i munnen. Vilka uppoffringar man måste göra. Nu är här för övrigt typ två grader varmt.

/Helena

Förkylning.

Känner mig som en vandrande, eller kanske inte alls så vandrande, mer en stillasittande eller sovande, slemhög. I huvudet är det vakuum. Feber. Snor. Enorma halsmandlar. Allmänt räligt bara. Och som vanligt helt sjukt dålig tajming med enbart dagar kvar till vegovision

//snorig skåning

ps. men det snöar inte just nu i alla fall.  

Snö

Det snöar. Snöar. I mitten av maj. Visserligen är det Norrland, men det ska tusan inte snöa.

puss och kram
Två ledsna skåningar

RSS 2.0