Utmattad.
Jag är egentligen alldeles för utmattad för att över huvud taget orka tänka på att klaga på allt vi har att klaga på.
Typ som att Helena inte får sova i säng på tre nätter, hurra för nattåg och sittvagn.
Som att jag aldrig inser mina egna begränsningar och utmanar min fysiska hälsa tills den inte längre kan kallas hälsa. Nu kommer jag tvingas ligga sjuk hela denna veckan också varpå jag kommer pressa mig att vara aktiv under helgen och därmed tvingas ligga sjuk även veckan efter det medans jag är på besök i Skåneland.
Och såklart för att jag måste låtsas gilla läget även om jag helst av allt skulle vilja skrika rakt ut att jag inte gör det, att jag inte vill eller i alla fall inte vill veta och allra minst vill ha det kastat i ansiktet, skrivet på väggen eller gnuggat i såren. Känslomässigt självdestruktiv, helt enkelt.
Dessutom tänker vi klaga på att vi inte kan klaga på allt vi vill klaga på av rent praktiska orsaker. Med andra ord har vi betydligt mer att klaga på än det som skrivs här.
